Zombieapokalyps eller ufoangrepp?

Det bästa med kreativa uppstartsmöten är enligt mig att man får har fantasi som rör sig långt utanför de realistiska ramarna. Alla tankar och ideér är inte bara välkomna utan också uppskattade – ju mer surrelaistisk desto bättre. Långt ifrån verkligheten och helst ogenomförbart – då snackar vi.  

Idag har vi äntligen haft vårt första möte med byrån Abeba+Röd som ska hjälpa oss att ta fram en kommunikationsplan för arbetet med Kriskommunikation i vardagen.  Mötet kändes riktigt bra och det kändes som att vi pratade samma språk. Efter utsvävningar om mördarspindlar, tvättmedelsreklamer, ufon, zombieapokalyps och train-survival-kit är jag övertygad om att nästa träff om två veckor kommer kännas minst lika bra.

Mer om själva projektet finns att läsa i tidigare inlägg här på bloggen, här och här till exempel. Hoppas ni vill följa oss på den här resan!

/Martina

Hur kan vi stärka den enskildes ansvar och förmåga vid kris?

Tisdag den 12 juni bjöd Länsstyrelsen och MSB in ett antal viktiga aktörer till en workshop för att fånga upp vilka möjligheter och utmaningar vi ser lokalt och regionalt gällande kommunikation av den enskildes roll och ansvar vid kris.

Enligt regeringen bör informationen om säkerhet i samhället utvecklas för att skapa förtroende för samhällets förmåga och bidra till att den enskildes förmåga att agera stärks. Den enskilde individen har en skyldighet och behöver vara förberedd för att kunna hantera sig egen situation och själv klara de omedelbara behov som kan uppstå. Det gäller t.ex. för sitt eget brandskydd och att hålla sig informerad om hot och risker. Det offentliga måste emellertid skapa förutsättningar för den enskilde att kunna axla detta ansvar.

Det är därför angeläget, menar regeringen, att MSB fortsätter att informera och tydliggöra förhållandet mellan förväntningar på det allmännas ansvar och individens ansvar. MSB har intresserat sig för det arbete vi dragit igång inom ramen för Krissamverkan Kronoberg för att ta fram gemensamma material för kommunikation till den enskilde och till olika målgrupper i samhället. Som ett led i sitt eget arbete med att ta fram material, vill MSB därför att Kronoberg är pilotlän.

Här hittar du minnesanteckningar med några av de punkter som kom fram under dagens gruppdiksussioner och presentationer.

Syftet med workshopen var att fånga upp vilka behov vi ser lokalt och regionalt av både strategi och material för att kunna kommunicera den enskildes säkerhet, roll och ansvar vid kris. Fokus låg på att lyfta fram förslag på hur vi kan utveckla formerna för samarbete och vilket behov av stöd vi ser på regional och lokal nivå. Dessutom presenterades delar av det arbete som bedrivs nationellt och internationellt.

Deltog i workshopen gjorde bland annat representanter från Länsstyrelsen, MSB, polisen, försvarsmakten samt länets kommuner och räddningstjänster.

Nu väntar ett intensivt arbete för att ta dessa förslag vidare, och se vad vi kan åstadkomma tillsammans på regional och nationell nivå. Kan det resultera i en nationell strategi och ett för landet gemensamt stöd och material?

/Martina

Projektmöte

Idag har arbetsgruppen i Medborgarprojektet (med representanter från Värends Rtj, Älmhults kommun och Rtj Ljungby) träffats och brainstormat hur vi kan använda den matris/modell som MSB tagit fram för sitt arbete med den enskildes roll och ansvar.

20111215-132901.jpg

Så snart minnesanteckningarna är klara kommer jag att fylla på detta inlägg!

Från minnesanteckningarna:

Under mötet arbetade vi med att identifiera vilka rubriker i MSB:s modell som är aktuella/intressanta för oss att arbeta med, och kunna använda som en grund då vi ska presentera vårt arbete för organisationerna i Krissamverkan Kronoberg. Modellen innehåller rubriker såsom ”Det som hotar” vilket kan översättas till den hot- och riskskala som vi kommer att arbeta med, ”mål”, ”målgrupp” och vilken ”förmåga som ska skapas”.

Hot – följande hot identifierades som relevanta att arbeta vidare med. Motiveringen är att konsekvenserna för samtliga dessa händelser kan förmildras genom att varje individ är medveten om att händelsen kan inträffa, vet sitt ansvar, och därmed eventuellt redan har en viss kunskap eller förberedelse. Vi utgick medvetet från en bred kategorisering, beroende på den målbild vi ser framför oss.

  • Naturkatastrofer
  • Stort el-bortfall
  • Avbrott i vattenförsörjningen
  • Kärnteknisk olycka
  • Kemikalieutsläpp
  • Storbrand
  • Epizooti / Pandemi

Även vad vi inom Krissamverkan Kronoberg vill ”satsa på” kommer in under denna punkt. Huvudmålet kan sammanfattas med att ”Minska sårbarheten/öka beredskapen”, och ”tillgängliggöra information – anpassat efter språk, plats, form osv.”. Vi vill att den allmänna kunskapen om kriser, risker och beredskap ska öka, eller att man får en liten påminnelse om det. Den huvudsakliga förmågan som vi vill skapa, eller snarare ge en förutsättning för, är en ”Grundkunskap i egen beredskap och ansvar”.

Även om det tar sin lilla tid att ta sig framåt med projektet så upplever jag ändå att vi är i fas på alla håll – med samarbete från lokal till nationell nivå. Det gäller ändå att inte sluta vara ifrågasättande mot sig själv och sitt arbete, för att hitta en hållbar strategi för att nå ut på ett önskvärt sätt. Under de kommande veckorna kommer vi att jobba vidare med projektet och 13 januari sker nästa möte. Då ska vi sätta en tidsplan och diskutera SMARTA mål!

Tidigare idag fick jag ett intressant mail från Göran Lindmark  på MSB med väldigt viktiga frågor att ha i åtanke i detta arbete, dessa presenteras närmare här i bloggen imorgon.

/Martina

Ett uppdrag

Regeringen framhåller i sin skrivelse Samhällets krisberedskap – stärkt samverkan för ökad säkerhet (Skr. 2009/10:124) s. 37 att kommunikationen i samhället bör utvecklas och stärkas för att skapa förtroende för samhällets förmåga och bidra till att den enskildes förmåga stärks. Man skriver vidare att det är angeläget att förhållandet mellan förväntningar på det allmännas ansvar och individens ansvar tydliggörs.

Detta är också kärnan i den projektplan som formulerades tidigare i år och ligger till grund för Medborgarprojektet. Den grundläggande uppgiften är att under hösten 2011 arbeta fram konkreta insatser för att utveckla nätverk krisaktörerna i länet emellan, samt finna de kanaler där vi kan öka kommunikationen och skapa dialog med dig, med alla våra medborgare.

”Myndigheterna och övriga aktörer inom krishanteringssystemet har fortfarande ett stort ansvar för att hantera händelser såsom elavbrott, stormar, och social oro, dock bör kunskapen om ansvarsförhållandet, riskmedvetenheten och den egna förmågan öka.”

Vi vill lyfta fram varje individs eget ansvar vid en händelse. Vi litar på dig – för vid en större kris kommer varje enskild person vara en del i vår samlade beredskap. Att höja riskmedvetenheten hos dig som individ får samtidigt inte komma att handla om att ge en ökad oro i samhället, eller försämra förtroendet för samhällets förmåga att hantera kriser. Hur parerar man detta?

Ett sätt kan vara att ”..synliggöra det arbete som sker i krishanteringssystemet liksom den samverkansom finns mellan aktörerna. ”samt att ”skräddarsy informationsinsatser till olika målgrupper [..] och utveckla användandet av olika kommunikationskanaler.”

Och det är i den änden vi har börjat.

 / Martina

 

Tar du ansvar för din egen säkerhet?