Zombieapokalyps eller ufoangrepp?

Det bästa med kreativa uppstartsmöten är enligt mig att man får har fantasi som rör sig långt utanför de realistiska ramarna. Alla tankar och ideér är inte bara välkomna utan också uppskattade – ju mer surrelaistisk desto bättre. Långt ifrån verkligheten och helst ogenomförbart – då snackar vi.  

Idag har vi äntligen haft vårt första möte med byrån Abeba+Röd som ska hjälpa oss att ta fram en kommunikationsplan för arbetet med Kriskommunikation i vardagen.  Mötet kändes riktigt bra och det kändes som att vi pratade samma språk. Efter utsvävningar om mördarspindlar, tvättmedelsreklamer, ufon, zombieapokalyps och train-survival-kit är jag övertygad om att nästa träff om två veckor kommer kännas minst lika bra.

Mer om själva projektet finns att läsa i tidigare inlägg här på bloggen, här och här till exempel. Hoppas ni vill följa oss på den här resan!

/Martina

Annonser

Hur kan vi stärka den enskildes ansvar och förmåga vid kris?

Tisdag den 12 juni bjöd Länsstyrelsen och MSB in ett antal viktiga aktörer till en workshop för att fånga upp vilka möjligheter och utmaningar vi ser lokalt och regionalt gällande kommunikation av den enskildes roll och ansvar vid kris.

Enligt regeringen bör informationen om säkerhet i samhället utvecklas för att skapa förtroende för samhällets förmåga och bidra till att den enskildes förmåga att agera stärks. Den enskilde individen har en skyldighet och behöver vara förberedd för att kunna hantera sig egen situation och själv klara de omedelbara behov som kan uppstå. Det gäller t.ex. för sitt eget brandskydd och att hålla sig informerad om hot och risker. Det offentliga måste emellertid skapa förutsättningar för den enskilde att kunna axla detta ansvar.

Det är därför angeläget, menar regeringen, att MSB fortsätter att informera och tydliggöra förhållandet mellan förväntningar på det allmännas ansvar och individens ansvar. MSB har intresserat sig för det arbete vi dragit igång inom ramen för Krissamverkan Kronoberg för att ta fram gemensamma material för kommunikation till den enskilde och till olika målgrupper i samhället. Som ett led i sitt eget arbete med att ta fram material, vill MSB därför att Kronoberg är pilotlän.

Här hittar du minnesanteckningar med några av de punkter som kom fram under dagens gruppdiksussioner och presentationer.

Syftet med workshopen var att fånga upp vilka behov vi ser lokalt och regionalt av både strategi och material för att kunna kommunicera den enskildes säkerhet, roll och ansvar vid kris. Fokus låg på att lyfta fram förslag på hur vi kan utveckla formerna för samarbete och vilket behov av stöd vi ser på regional och lokal nivå. Dessutom presenterades delar av det arbete som bedrivs nationellt och internationellt.

Deltog i workshopen gjorde bland annat representanter från Länsstyrelsen, MSB, polisen, försvarsmakten samt länets kommuner och räddningstjänster.

Nu väntar ett intensivt arbete för att ta dessa förslag vidare, och se vad vi kan åstadkomma tillsammans på regional och nationell nivå. Kan det resultera i en nationell strategi och ett för landet gemensamt stöd och material?

/Martina

Vad har vi för mål, och hur når vi dit?

Tillbaka till medborgarprojektet efter några dagars planering av vår kommande regionala krisövning.

Denna veckan hade jag ordnat ett möte tillsammans med Karin Hopstadius som jobbar med jämställdhet här på länsstyrelsen, Marit Wedérus som jobbar med beredskap i en av våra åtta kommuner, Carl Håkansson som jobbar på räddningstjänsten och Susanna Henningsson, som jobbar på räddningstjänsten med kommunikationsfrågor. Gruppen sattes samman efter Krissamverkan Kronobergs senaste nätverksmöte och  representanterna är alla personer som har ett stor intresse för frågan om den enskildes roll och ansvar vid kris. Jag vågar till och med påstå att de har ett brinnande engagemang – och det är nyckeln till att vi kommer att lyckas nå de mål vi sätter upp.

Möten, möte, möten. Ja, det är mycket möten. Men så länge övervägande del av dessa möten går att hålla på en nivå där arbete produceras och tiden effektiviseras ser jag definitivt arbetsformen som positiv. Jag tror att möten är myndighetens ord för teamwork – och det är ju guld! Under två timmar diskuterade vi, ifrågasatte, problematiserade, visualiserade och kom fram till några grundläggande utgångspunkter som vi vill arbeta vidare med.

Vi vill fortsätta arbeta med frågan inom Krissamverkan Kronoberg för att kunna få med olika aktörers perspektiv i frågan. Karin H kommer att fungera som vår ”jämställdhets-konsult” för att ge oss input om hur vi kan aktivt kan integrera ett jämställdhetsperspektiv i arbetet.

Att nå ut till alla berörda är självklart drömmen i den bästa av världar, men vi bör satsa på ett väl utformat budskap till en specifik grupp. En gedigen satsning med en hel plattform av kanaler som kompletterar varandra och passar målgruppens behov.  

Budskapet vi vill nå ut med, det mål som vill uppnås, är att tydliggöra roller och ansvar mellan det offentliga och den enskilde individen. ”Vi litar på dig”, ”Du är viktig”, ”Vi klarar oss inte utan dig” är alla slogans som passar in i det budskap som vill förmedlas. Men detta budskap måste balanseras på ett sätt som inte raserar myndighetsförtroendet och skapar obefogad oro. Om man kan förpacka detta, måla upp en tydlig spelplan och skapa ett klart ”kit” till våra samverkande aktörer – ja då är vi i mål. 

/Martina

 

Ett uppdrag

Regeringen framhåller i sin skrivelse Samhällets krisberedskap – stärkt samverkan för ökad säkerhet (Skr. 2009/10:124) s. 37 att kommunikationen i samhället bör utvecklas och stärkas för att skapa förtroende för samhällets förmåga och bidra till att den enskildes förmåga stärks. Man skriver vidare att det är angeläget att förhållandet mellan förväntningar på det allmännas ansvar och individens ansvar tydliggörs.

Detta är också kärnan i den projektplan som formulerades tidigare i år och ligger till grund för Medborgarprojektet. Den grundläggande uppgiften är att under hösten 2011 arbeta fram konkreta insatser för att utveckla nätverk krisaktörerna i länet emellan, samt finna de kanaler där vi kan öka kommunikationen och skapa dialog med dig, med alla våra medborgare.

”Myndigheterna och övriga aktörer inom krishanteringssystemet har fortfarande ett stort ansvar för att hantera händelser såsom elavbrott, stormar, och social oro, dock bör kunskapen om ansvarsförhållandet, riskmedvetenheten och den egna förmågan öka.”

Vi vill lyfta fram varje individs eget ansvar vid en händelse. Vi litar på dig – för vid en större kris kommer varje enskild person vara en del i vår samlade beredskap. Att höja riskmedvetenheten hos dig som individ får samtidigt inte komma att handla om att ge en ökad oro i samhället, eller försämra förtroendet för samhällets förmåga att hantera kriser. Hur parerar man detta?

Ett sätt kan vara att ”..synliggöra det arbete som sker i krishanteringssystemet liksom den samverkansom finns mellan aktörerna. ”samt att ”skräddarsy informationsinsatser till olika målgrupper [..] och utveckla användandet av olika kommunikationskanaler.”

Och det är i den änden vi har börjat.

 / Martina

 

Tar du ansvar för din egen säkerhet?