Hur kan vi stärka den enskildes ansvar och förmåga vid kris?

Tisdag den 12 juni bjöd Länsstyrelsen och MSB in ett antal viktiga aktörer till en workshop för att fånga upp vilka möjligheter och utmaningar vi ser lokalt och regionalt gällande kommunikation av den enskildes roll och ansvar vid kris.

Enligt regeringen bör informationen om säkerhet i samhället utvecklas för att skapa förtroende för samhällets förmåga och bidra till att den enskildes förmåga att agera stärks. Den enskilde individen har en skyldighet och behöver vara förberedd för att kunna hantera sig egen situation och själv klara de omedelbara behov som kan uppstå. Det gäller t.ex. för sitt eget brandskydd och att hålla sig informerad om hot och risker. Det offentliga måste emellertid skapa förutsättningar för den enskilde att kunna axla detta ansvar.

Det är därför angeläget, menar regeringen, att MSB fortsätter att informera och tydliggöra förhållandet mellan förväntningar på det allmännas ansvar och individens ansvar. MSB har intresserat sig för det arbete vi dragit igång inom ramen för Krissamverkan Kronoberg för att ta fram gemensamma material för kommunikation till den enskilde och till olika målgrupper i samhället. Som ett led i sitt eget arbete med att ta fram material, vill MSB därför att Kronoberg är pilotlän.

Här hittar du minnesanteckningar med några av de punkter som kom fram under dagens gruppdiksussioner och presentationer.

Syftet med workshopen var att fånga upp vilka behov vi ser lokalt och regionalt av både strategi och material för att kunna kommunicera den enskildes säkerhet, roll och ansvar vid kris. Fokus låg på att lyfta fram förslag på hur vi kan utveckla formerna för samarbete och vilket behov av stöd vi ser på regional och lokal nivå. Dessutom presenterades delar av det arbete som bedrivs nationellt och internationellt.

Deltog i workshopen gjorde bland annat representanter från Länsstyrelsen, MSB, polisen, försvarsmakten samt länets kommuner och räddningstjänster.

Nu väntar ett intensivt arbete för att ta dessa förslag vidare, och se vad vi kan åstadkomma tillsammans på regional och nationell nivå. Kan det resultera i en nationell strategi och ett för landet gemensamt stöd och material?

/Martina

Vilda Hilda, Redo & Lilla Ängslan

Det är dags att blicka tillbaka på senaste månadens jobb med Medborgarprojektet, som nu officiellt går vidare under projektnamnet ”Kriskommunikation i vardagen”. Men det är samma frågor vi brottas med, och det är det gångna årets arbete som är grunden för de fortsatta insatserna. 

Från att förra året ha jobbat mycket med att scanna av läget, vad som redan gjorts och vilken kunskap som finns att hämta från andra – ligger vårens fokus på produktion, görandet. Vid arbetsgruppens möte förra fredagen tog vi flera kliv framåt i både tanke och genomförandeprocess. Vi kom till ett vägsjäl och beslutade oss att lägga fokus på att nå ut till barn – och därigenom även föräldrar. Det finns många orsaker till detta, dels är samtliga organisationer positiva till det konkreta förslag som är riktat till denna målgrupp (Aktivitetsboken Vilda Hilda, Redo och Lilla Ängslan skapad av Erika Lindmark), samtidigt nås en grupp av vuxna som börjat förhålla sig till risker och kriser på ett annat sätt – föräldrar.

Det som vi i arbetsgruppen kallar ”drömscenario” är helt enkelt den målbild som vi nu arbetar mot. I den ingår att utveckla karaktärerna i aktivitetsboken och skapa en bokserie som tar upp olika scenarion (olyckor, kris osv). Denna ska sedan distribueras via olika forum (allt från förskola till bvc) och dyka upp i takt med en kampanj. Distributionen kan med fördel kompletteras av t.ex. besök (från en grupp med brandman, polis, m.m.). Samtidigt dyker Vilda Hilda upp som barnprogram, spel, app osv. Hela spektrat ska med, från fysiska besök till onlinespel.

MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) har sedan tidigt i höstas följt vårt arbete med projektet, bistått med strategisk kunskap och ett brett nätverk. Detta samarbete kommer att formaliseras ytterligare genom att Kronobergs län kommer att fungera som pilotprojekt. Syftet med att vara pilot/referens är för att vara drivande och  utveckla samarbetet genom hela ”kedjan” – lokalt – regionalt – nationellt i frågan om egenansvar och hur vi kan kommunicera risker och kriser till allmänheten.

”Ett viktigt ingångsvärde är behovet av kunniga och ansvarstagande invånare som vid olyckor och kriser kan ta ett eget ansvar och även bidra med att ta ansvar för andra om kommunens egna resurser inte räcker till eller finns tillgängliga. Invånarnas ansvartagande, kunskaper och förmåga ska anpassas till kommunens hotbild. Samverkan med lokala och regionala medier kan effektivisera kommunikationen mellan kommunen och invånarna.”

Göran Lindmark, MSB, 2012.

I takt med att vi började konkretisera mål med denna satsning, tog vi även kontakt med  UR (Utbildnings Radion). Här hoppas vi på att kunna få till stånd ett samarbete, för att kunna utveckla idén med Vilda Hilda till sin fulla potential. UR beskriver själva sin verksamhet på följande sätt:

”UR är en del av svensk public service tillsammans med Sveriges Radio och SVT.  Vårt uppdrag är att producera och sända kunskapsprogram som breddar, kompletterar och förstärker det andra gör inom utbildningsområdet. Vi tar också ett särskilt ansvar för personer med funktionsnedsättning samt språkliga och etniska minoriteter. Vi driver Kunskapskanalen tillsammans med SVT och sänder även i SR:s och SVT:s kanaler. UR finansieras med radio-och tv-avgiften.
Nyckelordet för oss är att vi ska vara användbara. Det är något som genomsyrar allt vi gör, så att våra program kan användas från förskola till universitet och högskola. Vi arbetar för att ständigt utveckla vår tillgänglighet på nätet, så att UR.se blir ett ännu bättre stöd för lärare, elever, studenter och föräldrar.”

Hämtat från UR.se 2012-01-23

Nu väntar hårt jobb med att få med alla organisationer och på ett eller annat sätt involverade aktörer – hålla ihop laget och jobba hela vägen fram mot målet. Vi satsar högt men ödmjukt, och hoppas att våra eldsjälar i organisationerna (och de pengar vi har på kontot) ger bränsle nog att förverkliga drömscenariot.

Ovan beskrivna projekt är bara en del i arbetet med att kriskommunicera i vardagen.En stor del av arbetet med att förebygga olyckor och kriser ligger på kommunens axlar, men alla organisationer som samarbetar vid en större händelse måste jobba med bygga upp relationsskapande dialog med invånarna. Och det är en intressant fråga är hur man ska arbeta lokalt och regionalt för att skapa denna tillit och ge varandra stöd i processen. Mer om detta vid ett annat tillfälle.

/Martina

 

 

Samarbete med Civilförsvarsförbundet

Det är dagarna mellan jul och nyår, och således ett tyst och lugnt öppet kontorslandskap på länsstyrelsen denna veckan. Det återstår officiellt tre av Medborgarprojektets från början 115 arbetsdagar och 2011 övergår lika snart till 2012. Men det är ingen ursäkt att ligga på latsidan!

Länsstyrelsen i Kronobergs län har sökt och beviljats medel från 2:4 anslaget (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) för att fortsätta utveckla arbetet med kriskommunikation i vardagen. Det innebär att arbetet som startades under namnet Medborgarprojektet kommer att fortsätta utvecklas under hela 2012, och förhoppningsvis ännu längre.

I mitten av januari börjar det nya ”mötesåret” och flera dagar är redan inbokade för träffar med arbetsgrupper både regionalt och nationellt, samt ett möte som jag förbereder idag – med Civilförsvarsförbundet i Kronoberg. Det tidigare samarbete som funnits länsstyrelsen och Civilförsvarsförbundet emellan kommer sannolikt återupptas och rota sig på nytt under 2012. Det finns redan ett samarbete på lokal nivå, vilket både är betryggande och ger förutsättningarna för ett regionalt samarbete en flygande start.

Såhär skriver Civilförsvarsförbundet själva på sin hemsida:

”Civilförsvarsförbundet är en idéburen, medlemsdriven organisation för säkerhet till vardags och vid kris. Vi finns för att utbilda, informera och hjälpa. 

Civilförsvarsförbundet lär ut säkerhetsmedvetande. Med hjälp av lokalföreningar och instruktörer runt om i hela Sverige ordnar vi korta kurser om 2 – 8 timmar. Vi lär dig klara nödsituationer som längre elavbrott, förorenat dricksvatten, en längre tids isolering eller nödsituationer utomhus. Kurserna arrangerar vi i nära samarbete med de myndigheter som har ansvaret. 

Vårt mål är att allmänheten ska bli tillräckligt rustad för att själv kunna förebygga och hantera nödsituationer. Olyckor, kriser, väderförändringar – allt kan man förebygga och hantera. Ju fler som kan hantera krissituationer, desto bättre klarar vi oss tillsammans när kriser drabbar oss. 

Vi välkomnar både medlemmar och kursdeltagare oavsett ålder, kön och etnisk bakgrund. Det viktigaste är att du vill göra något för din egen och samhällets säkerhet.”

Hitta Vilse, en av kurserna för barn som förbundet anordnar.

Följ hur samarbetet utvecklas här på bloggen!

/Martina

Vad har vi för mål, och hur når vi dit?

Tillbaka till medborgarprojektet efter några dagars planering av vår kommande regionala krisövning.

Denna veckan hade jag ordnat ett möte tillsammans med Karin Hopstadius som jobbar med jämställdhet här på länsstyrelsen, Marit Wedérus som jobbar med beredskap i en av våra åtta kommuner, Carl Håkansson som jobbar på räddningstjänsten och Susanna Henningsson, som jobbar på räddningstjänsten med kommunikationsfrågor. Gruppen sattes samman efter Krissamverkan Kronobergs senaste nätverksmöte och  representanterna är alla personer som har ett stor intresse för frågan om den enskildes roll och ansvar vid kris. Jag vågar till och med påstå att de har ett brinnande engagemang – och det är nyckeln till att vi kommer att lyckas nå de mål vi sätter upp.

Möten, möte, möten. Ja, det är mycket möten. Men så länge övervägande del av dessa möten går att hålla på en nivå där arbete produceras och tiden effektiviseras ser jag definitivt arbetsformen som positiv. Jag tror att möten är myndighetens ord för teamwork – och det är ju guld! Under två timmar diskuterade vi, ifrågasatte, problematiserade, visualiserade och kom fram till några grundläggande utgångspunkter som vi vill arbeta vidare med.

Vi vill fortsätta arbeta med frågan inom Krissamverkan Kronoberg för att kunna få med olika aktörers perspektiv i frågan. Karin H kommer att fungera som vår ”jämställdhets-konsult” för att ge oss input om hur vi kan aktivt kan integrera ett jämställdhetsperspektiv i arbetet.

Att nå ut till alla berörda är självklart drömmen i den bästa av världar, men vi bör satsa på ett väl utformat budskap till en specifik grupp. En gedigen satsning med en hel plattform av kanaler som kompletterar varandra och passar målgruppens behov.  

Budskapet vi vill nå ut med, det mål som vill uppnås, är att tydliggöra roller och ansvar mellan det offentliga och den enskilde individen. ”Vi litar på dig”, ”Du är viktig”, ”Vi klarar oss inte utan dig” är alla slogans som passar in i det budskap som vill förmedlas. Men detta budskap måste balanseras på ett sätt som inte raserar myndighetsförtroendet och skapar obefogad oro. Om man kan förpacka detta, måla upp en tydlig spelplan och skapa ett klart ”kit” till våra samverkande aktörer – ja då är vi i mål. 

/Martina

 

Regionalt/nationellt perspektiv

I torsdags träffade jag, som tidigare annonserats, en grupp engagerade personer som arbetar med den enskildes säkerhet på nationell nivå. Med en mix av forskare och olika spetskompetenser från MSB fördes flera intressanta diskussioner och resonemang kring ”huret”. Hur ska vi i praktiken arbeta med att stärka den enskilde i sin förmåga att agera i kris? Vad är det egentligen vi ska bidra med, informationsinsatser riktade mot specifika behovsgrupper? Vilka konkreta resultatmål kan vi förhålla oss till, eller skapa?

Göran Lindmark och Christina Andersson från MSB presenterade en inriktningsmodell och matris för att försöka sammanställa hur arbetet med den enskildes säkerhet kan beskrivas och konkretiseras. Dessa ”verktyg” tror jag kan komma att bli en viktig pusselbit för att implementera arbetet i respektive organisation som vi representerar.

Det fanns också ett intresse från mötesdeltagarna att få se mer av designstudenternas alster och Kronobergs arbete med frågan – vilket självklart är både kul och uppmuntrande. Jag tror definitivt att ett fortsatt samarbete i denna grupp kommer generera både kunskapsutbyte och en snabbare och effektivare väg mot de mål som är gemensamma.

Under veckan ska Kronoberg lämna synpunkter på ovan nämnda matris. Hur arbetet utvecklar sig kommer givetvis att återges här i bloggen, och det finns alltid utrymme för synpunkter. Vad anser du är absolut viktigast att ha i åtanke då man jobbar med ett begrepp som ”den enskildes ansvar”, gällande krisberedskap?

/Martina

Projektpresentation på MSB

Från att i tidigare inlägg skrivit mycket om de månader som passerat, kommer här en lägesrapport för dagen. Jag befinner mig i Stockholm och om en liten stund ska jag bege mig till MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap). Jag är inbjuden till ett möte för att diskutera ”Den enskildes roll och ansvar”, och kommer då också dela med mig av hur vi arbetar med frågan på regional nivå. Detta möte kommer garanterat att bli otroligt givande, och det ska bli väldigt intressant att få höra MSB:s framtidsplaner för 2012.

På agendan för dagens möte är det flera punkter som är riktigt lockande. Förutom att gå igenom bakgrund och problemanalys, med tillhörande frågeställningar och definitioner ser jag fram emot att höra hur andra arbetar med frågan. MSB ska också ge en presentation av en ”inividmodell” som tagits fram och sedan följer visionerna – hur ska vi jobba i framtiden?

Om du är nyfiken på hur mötet gick, bloggar jag om det på tåget på vägen hem ikväll! På grund av svajig uppkoppling får uppdateringen vänta till imorgon! 

/Martina