Klarar man zombies klarar man allt

Risken för katastrofer är verklig och som  geografiskt områdesansvarig myndighet är vi på länsstyrelsen i Kronoberg glada att frågan om både det offentliga och den enskilda individens ansvar får uppmärksamhet i media. Igår vigde Svenska Dagbladet, till min förtjusning, ett flertal uppslag till artiklar om domedagsprofetior och zombieapokalypser. Svante Werger på Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB, kommenterar scenariot ”virus ger global zombieinvasion”:

MSB har inte tittat på det. Men i USA har Smittskyddsinstitutet gjort scenarier om en zombiesmitta, för att illustrera vikten av god beredskap. Klarar man sombies klarar man allt, är budskapet.

Apokalyps

Bild hämtad från Svenska Dagbladet. Se länklista längst ner.

Någon som är väl förberedd är Helena Mattsson, survivalist, som går sin egen väg för att klara kriser och katastrofer. I sin stuga på 13kvm² har hon beredskap för att klara sig på egen hand utan både el och vatten ett bra tag, vare sig det är en förutsedd eller helt oväntad händelse som slår till. I SvD-reportaget berättar Helena varför hon vill vara så självhushållande som möjligt.

 Oavsett så vill jag vara förberedd. Det kan ju hända även mindre katastrofer, som att man kan bli arbetslös eller sjuk.

Läs gärna hela reportaget om Helena i SvD här, och fundera på hur din egen beredskap ser ut!

Skärmdump från Svenska Dagbladet. Se länklista nedan.

Skärmdump från Svenska Dagbladet. Se länklista nedan.

Det är också härligt att se hur SvD lägger in en artikel om hur det skulle sett ut om det var på film – vad skulle hjälten göra då? Dels ger det en extra visuell krydda, men det är också härligt att se att vår kommande regionala lansering i Krissamverkan Kronoberg för att stärka den enskilde ligger helt rätt i tiden. I början av 2013 planeras lanseringen som ska göra det lättare för individen att lära sig mer om hur man själv kan förbereda sig. Läs mer om detta i nästkommande inlägg här på bloggen.

Vad skulle hjälten göra1

Vad skulle hjälten göra2

Vad skulle hjälten göra6

Dessa tre illustrationer är hämtade från Svenska Dagbladet. Se länklista nedan.

Jag, och hela apparaten för samhällsskydd och beredskap, uppmanar liksom Svante Werger gör i SvD, att folk borde följa de checklistor och råd som finns gällande vad man bör ha hemma. En liten krislåda helt enkelt. För precis som Svante poängterar,

– Om enskilda förbereder sig kan samhället koncentra sig på dem som behöver hjälpen mest.

Hjälp oss att hjälpa, fråga dig själv om du är redo!

/Martina

 

Länkar till texter och bilder:

Annonser

Vi bygger gemensam projektwebb för kommunikation om..

Äntligen kan vi dela med oss av de glada nyheterna att vi redan före årsskiftet kommer att bygga (och förhoppningsvis och färdigställa) en för aktörsgemensam webbplats kommunikation till allmänheten om risk, egenansvar och vardagsberedskap! Denna webbplats kommer vara navet för vårt arbete under de kommande åren.

Projektet är igång, byrån jobbar stenhårt och vi låter tillsvidare denna projektwebb ha arbetsnamnet ”Hesa Fredrik” 🙂

Följ oss i vårt arbete med att bli bättre på att nå ut till allmänheten med frågor om risk, kris och egen beredskap!

Martina

Zombieapokalyps eller ufoangrepp?

Det bästa med kreativa uppstartsmöten är enligt mig att man får har fantasi som rör sig långt utanför de realistiska ramarna. Alla tankar och ideér är inte bara välkomna utan också uppskattade – ju mer surrelaistisk desto bättre. Långt ifrån verkligheten och helst ogenomförbart – då snackar vi.  

Idag har vi äntligen haft vårt första möte med byrån Abeba+Röd som ska hjälpa oss att ta fram en kommunikationsplan för arbetet med Kriskommunikation i vardagen.  Mötet kändes riktigt bra och det kändes som att vi pratade samma språk. Efter utsvävningar om mördarspindlar, tvättmedelsreklamer, ufon, zombieapokalyps och train-survival-kit är jag övertygad om att nästa träff om två veckor kommer kännas minst lika bra.

Mer om själva projektet finns att läsa i tidigare inlägg här på bloggen, här och här till exempel. Hoppas ni vill följa oss på den här resan!

/Martina

Hur kan vi stärka den enskildes ansvar och förmåga vid kris?

Tisdag den 12 juni bjöd Länsstyrelsen och MSB in ett antal viktiga aktörer till en workshop för att fånga upp vilka möjligheter och utmaningar vi ser lokalt och regionalt gällande kommunikation av den enskildes roll och ansvar vid kris.

Enligt regeringen bör informationen om säkerhet i samhället utvecklas för att skapa förtroende för samhällets förmåga och bidra till att den enskildes förmåga att agera stärks. Den enskilde individen har en skyldighet och behöver vara förberedd för att kunna hantera sig egen situation och själv klara de omedelbara behov som kan uppstå. Det gäller t.ex. för sitt eget brandskydd och att hålla sig informerad om hot och risker. Det offentliga måste emellertid skapa förutsättningar för den enskilde att kunna axla detta ansvar.

Det är därför angeläget, menar regeringen, att MSB fortsätter att informera och tydliggöra förhållandet mellan förväntningar på det allmännas ansvar och individens ansvar. MSB har intresserat sig för det arbete vi dragit igång inom ramen för Krissamverkan Kronoberg för att ta fram gemensamma material för kommunikation till den enskilde och till olika målgrupper i samhället. Som ett led i sitt eget arbete med att ta fram material, vill MSB därför att Kronoberg är pilotlän.

Här hittar du minnesanteckningar med några av de punkter som kom fram under dagens gruppdiksussioner och presentationer.

Syftet med workshopen var att fånga upp vilka behov vi ser lokalt och regionalt av både strategi och material för att kunna kommunicera den enskildes säkerhet, roll och ansvar vid kris. Fokus låg på att lyfta fram förslag på hur vi kan utveckla formerna för samarbete och vilket behov av stöd vi ser på regional och lokal nivå. Dessutom presenterades delar av det arbete som bedrivs nationellt och internationellt.

Deltog i workshopen gjorde bland annat representanter från Länsstyrelsen, MSB, polisen, försvarsmakten samt länets kommuner och räddningstjänster.

Nu väntar ett intensivt arbete för att ta dessa förslag vidare, och se vad vi kan åstadkomma tillsammans på regional och nationell nivå. Kan det resultera i en nationell strategi och ett för landet gemensamt stöd och material?

/Martina

Vilda Hilda, Redo & Lilla Ängslan

Det är dags att blicka tillbaka på senaste månadens jobb med Medborgarprojektet, som nu officiellt går vidare under projektnamnet ”Kriskommunikation i vardagen”. Men det är samma frågor vi brottas med, och det är det gångna årets arbete som är grunden för de fortsatta insatserna. 

Från att förra året ha jobbat mycket med att scanna av läget, vad som redan gjorts och vilken kunskap som finns att hämta från andra – ligger vårens fokus på produktion, görandet. Vid arbetsgruppens möte förra fredagen tog vi flera kliv framåt i både tanke och genomförandeprocess. Vi kom till ett vägsjäl och beslutade oss att lägga fokus på att nå ut till barn – och därigenom även föräldrar. Det finns många orsaker till detta, dels är samtliga organisationer positiva till det konkreta förslag som är riktat till denna målgrupp (Aktivitetsboken Vilda Hilda, Redo och Lilla Ängslan skapad av Erika Lindmark), samtidigt nås en grupp av vuxna som börjat förhålla sig till risker och kriser på ett annat sätt – föräldrar.

Det som vi i arbetsgruppen kallar ”drömscenario” är helt enkelt den målbild som vi nu arbetar mot. I den ingår att utveckla karaktärerna i aktivitetsboken och skapa en bokserie som tar upp olika scenarion (olyckor, kris osv). Denna ska sedan distribueras via olika forum (allt från förskola till bvc) och dyka upp i takt med en kampanj. Distributionen kan med fördel kompletteras av t.ex. besök (från en grupp med brandman, polis, m.m.). Samtidigt dyker Vilda Hilda upp som barnprogram, spel, app osv. Hela spektrat ska med, från fysiska besök till onlinespel.

MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) har sedan tidigt i höstas följt vårt arbete med projektet, bistått med strategisk kunskap och ett brett nätverk. Detta samarbete kommer att formaliseras ytterligare genom att Kronobergs län kommer att fungera som pilotprojekt. Syftet med att vara pilot/referens är för att vara drivande och  utveckla samarbetet genom hela ”kedjan” – lokalt – regionalt – nationellt i frågan om egenansvar och hur vi kan kommunicera risker och kriser till allmänheten.

”Ett viktigt ingångsvärde är behovet av kunniga och ansvarstagande invånare som vid olyckor och kriser kan ta ett eget ansvar och även bidra med att ta ansvar för andra om kommunens egna resurser inte räcker till eller finns tillgängliga. Invånarnas ansvartagande, kunskaper och förmåga ska anpassas till kommunens hotbild. Samverkan med lokala och regionala medier kan effektivisera kommunikationen mellan kommunen och invånarna.”

Göran Lindmark, MSB, 2012.

I takt med att vi började konkretisera mål med denna satsning, tog vi även kontakt med  UR (Utbildnings Radion). Här hoppas vi på att kunna få till stånd ett samarbete, för att kunna utveckla idén med Vilda Hilda till sin fulla potential. UR beskriver själva sin verksamhet på följande sätt:

”UR är en del av svensk public service tillsammans med Sveriges Radio och SVT.  Vårt uppdrag är att producera och sända kunskapsprogram som breddar, kompletterar och förstärker det andra gör inom utbildningsområdet. Vi tar också ett särskilt ansvar för personer med funktionsnedsättning samt språkliga och etniska minoriteter. Vi driver Kunskapskanalen tillsammans med SVT och sänder även i SR:s och SVT:s kanaler. UR finansieras med radio-och tv-avgiften.
Nyckelordet för oss är att vi ska vara användbara. Det är något som genomsyrar allt vi gör, så att våra program kan användas från förskola till universitet och högskola. Vi arbetar för att ständigt utveckla vår tillgänglighet på nätet, så att UR.se blir ett ännu bättre stöd för lärare, elever, studenter och föräldrar.”

Hämtat från UR.se 2012-01-23

Nu väntar hårt jobb med att få med alla organisationer och på ett eller annat sätt involverade aktörer – hålla ihop laget och jobba hela vägen fram mot målet. Vi satsar högt men ödmjukt, och hoppas att våra eldsjälar i organisationerna (och de pengar vi har på kontot) ger bränsle nog att förverkliga drömscenariot.

Ovan beskrivna projekt är bara en del i arbetet med att kriskommunicera i vardagen.En stor del av arbetet med att förebygga olyckor och kriser ligger på kommunens axlar, men alla organisationer som samarbetar vid en större händelse måste jobba med bygga upp relationsskapande dialog med invånarna. Och det är en intressant fråga är hur man ska arbeta lokalt och regionalt för att skapa denna tillit och ge varandra stöd i processen. Mer om detta vid ett annat tillfälle.

/Martina

 

 

Krisberedskap möter Innovativ design

Under våren 2011 fick Linda Kazmierczak, beredskapsdirektör på Länsstyrelsen i Kronobergs län, en förfrågan av ansvariga för Designprogrammet på Linnéuniversitetet om vi på SoB (Skydd och Beredskap) ville inleda ett samarbete med designstudenterna som läste andra året. Svaret: ett självklart och rungande ja.

Samarbetet antog en inriktning mot krishantering, krisberedskap, egenansvar samt en ny möblering, inredning och design för vår ledningsplats. Vi fick uppdraget att skriva samman x antal korta breifs, problemställningar som studenterna sedan skulle arbeta fritt utifrån.

Vi var allihopa nyfikna på huret, i alla fall vi på SoB, hur ska dessa studenter kunna utforma något användbart bara genom de korta breifs som vi lämnat? Den grå texten är utdrag av studenternas egna tolkningar av våra breifs, och som de har låtit sina arbeten kretsa kring.

ANGÉLICA GUSTAFSSON ”Det behövs en unik, uppseendeväckande och informativ produkt av något slag att förmedla information om egenansvar så att det får fäste hos allmänheten. Detta bör utgår ifrån (och ha olika betydelse för) olika samhällsgrupper: PERSONER MED UTLÄNDSK BAKGRUND. MÄN OCH KVINNOR. BARN OCH UNGDOMAR. PERSONER MED HANDIKAPP.”

Resultat: THE BLACK BOOK

 

 

ERIKA LINDMARK ”INIVIDENS EGENANSVAR: Hur kan man nå ut med information om hur man som privatperson bör och kan hantera olyckor, från vardagsolyckor till större kriser som stormar/elavbrott? INRIKTNING: Barn. Olyckor mest förekommande dödsorsaken – trafik, brand, drunkning.”

Resultat: AKTIVITETSBOK – VILDA HILDA, REDO & LILLA ÄNGSLAN

 

 

JOHAN AHLBÄCK ”Information om krisberedskap och den enskildes ansvar som ska skilja sig ur mängden. Allvarligt ämne. Inspiration. Karaktär.”

Resultat: KRISBEREDSKAP – ÄVEN DITT ANSVAR

Bilderna ovan är ett smakprov. Det finns mer från var det kommer ifrån. Behöver jag säga att vi är överväldigade av resultatet? Dela gärna med dig av dina tankar kring bilderna! Hur vi kommer jobba vidare med dessa innovativa ideér kommer jag snart att dela med mig av. Pass på att njuta av lite helg sålänge.

 

Trevlig helg! / Martina

 

I ryggsäcken

Redan i uppstarten av Medborgarprojektet hade vi en välfylld ryggsäck med oss. Under de senaste två åren har vi samlat på oss forskning, knytit till oss kontakter och sakteliga smugit igång med arbetet att bli bättre på att kommunicera med de som vi på länsstyrelsen är till för – våra medborgare.

Nåväl. År 2009 publicerade Nicklas Guldåker en avhandling, Krishantering, hushåll och stormen Gudrun – där har påpekade att hushållen och medborgarna själva som stod för större delen av krishanteringen vid denna händelse. Därför bör man också flytta fokus från myndigheternas krishantering till hur man kan stärka individer och hushåll i deras krisarbete. Att flytta fokus betyder dock inte att myndigheterna slutar jobba med sina uppdrag, det betyder att vi inte får glömma bort de fantastiska resurser allmänheten i sin helhet utgör. Vi håller med Nicklas Guldåker på många punkter, men menar samtidigt att det mångt och mycket handlar om att tydliggöra var myndigheternas ansvar slutar och den enskildes ansvar tar vid.

I samma veva inledde Skydd och Beredskap (den avdelning på länsstyrelsen som hanterar krisberedskapsfrågor) ett samarbete med Linnéuniversitetet, dåvarande Växjö Universitet, inom samma ämne. Vi ville ringa in hur medborgare i Kronobergs län förhåller sig till risker, kriser och kommunikationen kring dessa.

 Studenter från Informatörsprogrammet genomförde, under ledning av bl.a. Göran Palm (lektor i medie- och kommunikationsveteskap) under hösten 2009 en omfattande enkätundersökning samt fokusgruppsintervjuer i Kronobergs län. Arbetet resulterade i rapporten Risk, kris och kommunikation – trygghet och oro i Kronobergs län som färdigställdes våren 2010.

Av de resultat som presenteras i rapporten har vi valt några spår att arbeta vidare med på bredare front, att nå ut till fler behovsgrupper i länet via olika kanaler.  I samma takt som dagens medielandskap och förutsättningarna för att kommunicera via dessa förändras, måste även myndigheterna utveckla sina kommunikationskanaler. Varför? För att nå ut med, eller åtminstone erbjuda, information till olika behovsgrupper i samhället.

Även inställning till, och uppfattning av, risker och kriser som framkom bland medborgare väckte vårt intresse. Hur kan vi bli bättre på att förmedla information om risker, utan att skapa överdriven oro och dessutom stärka förtroendet för samhällets förmåga?

En av de grupper i samhället som visade sig vara svåra att nå med samhällsinformation om risker var ungdomar. Av de medborgare mellan 16-25 år som man faktiskt når fram till med samhällsinformation är det dock inte alla som kan ta till sig innehållet och förhålla sig till informationen. I Susanna Henningssons D-uppsats Kriskommunikation i sociala medier fick vi ta del av hur gymnasieungdomar i Kronobergs tankar om myndigheter och samhällsinformation. Studien belyser sammanfattningsvis myndigheters möjligheter att kommunicera kris till just denna grupp.

Många frågor, inga självklara svar. Under hela 2011 har vi arbetat vidare med innehållet i vår ryggsäck, och fyllt på den med nya kunskaper och idéer. Ett, vad som visade sig vara väldigt givande, samarbete inleddes i våras med designstudenter från Linnéuniversitetet. Men den historien kräver ett helt eget inlägg, så stay tuned för att få se hur information om krisberedskap och egenansvar kan se ut i praktiken.

/Martina

 

Ett uppdrag

Regeringen framhåller i sin skrivelse Samhällets krisberedskap – stärkt samverkan för ökad säkerhet (Skr. 2009/10:124) s. 37 att kommunikationen i samhället bör utvecklas och stärkas för att skapa förtroende för samhällets förmåga och bidra till att den enskildes förmåga stärks. Man skriver vidare att det är angeläget att förhållandet mellan förväntningar på det allmännas ansvar och individens ansvar tydliggörs.

Detta är också kärnan i den projektplan som formulerades tidigare i år och ligger till grund för Medborgarprojektet. Den grundläggande uppgiften är att under hösten 2011 arbeta fram konkreta insatser för att utveckla nätverk krisaktörerna i länet emellan, samt finna de kanaler där vi kan öka kommunikationen och skapa dialog med dig, med alla våra medborgare.

”Myndigheterna och övriga aktörer inom krishanteringssystemet har fortfarande ett stort ansvar för att hantera händelser såsom elavbrott, stormar, och social oro, dock bör kunskapen om ansvarsförhållandet, riskmedvetenheten och den egna förmågan öka.”

Vi vill lyfta fram varje individs eget ansvar vid en händelse. Vi litar på dig – för vid en större kris kommer varje enskild person vara en del i vår samlade beredskap. Att höja riskmedvetenheten hos dig som individ får samtidigt inte komma att handla om att ge en ökad oro i samhället, eller försämra förtroendet för samhällets förmåga att hantera kriser. Hur parerar man detta?

Ett sätt kan vara att ”..synliggöra det arbete som sker i krishanteringssystemet liksom den samverkansom finns mellan aktörerna. ”samt att ”skräddarsy informationsinsatser till olika målgrupper [..] och utveckla användandet av olika kommunikationskanaler.”

Och det är i den änden vi har börjat.

 / Martina

 

Tar du ansvar för din egen säkerhet?