Vilda Hilda, Redo & Lilla Ängslan

Det är dags att blicka tillbaka på senaste månadens jobb med Medborgarprojektet, som nu officiellt går vidare under projektnamnet ”Kriskommunikation i vardagen”. Men det är samma frågor vi brottas med, och det är det gångna årets arbete som är grunden för de fortsatta insatserna. 

Från att förra året ha jobbat mycket med att scanna av läget, vad som redan gjorts och vilken kunskap som finns att hämta från andra – ligger vårens fokus på produktion, görandet. Vid arbetsgruppens möte förra fredagen tog vi flera kliv framåt i både tanke och genomförandeprocess. Vi kom till ett vägsjäl och beslutade oss att lägga fokus på att nå ut till barn – och därigenom även föräldrar. Det finns många orsaker till detta, dels är samtliga organisationer positiva till det konkreta förslag som är riktat till denna målgrupp (Aktivitetsboken Vilda Hilda, Redo och Lilla Ängslan skapad av Erika Lindmark), samtidigt nås en grupp av vuxna som börjat förhålla sig till risker och kriser på ett annat sätt – föräldrar.

Det som vi i arbetsgruppen kallar ”drömscenario” är helt enkelt den målbild som vi nu arbetar mot. I den ingår att utveckla karaktärerna i aktivitetsboken och skapa en bokserie som tar upp olika scenarion (olyckor, kris osv). Denna ska sedan distribueras via olika forum (allt från förskola till bvc) och dyka upp i takt med en kampanj. Distributionen kan med fördel kompletteras av t.ex. besök (från en grupp med brandman, polis, m.m.). Samtidigt dyker Vilda Hilda upp som barnprogram, spel, app osv. Hela spektrat ska med, från fysiska besök till onlinespel.

MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) har sedan tidigt i höstas följt vårt arbete med projektet, bistått med strategisk kunskap och ett brett nätverk. Detta samarbete kommer att formaliseras ytterligare genom att Kronobergs län kommer att fungera som pilotprojekt. Syftet med att vara pilot/referens är för att vara drivande och  utveckla samarbetet genom hela ”kedjan” – lokalt – regionalt – nationellt i frågan om egenansvar och hur vi kan kommunicera risker och kriser till allmänheten.

”Ett viktigt ingångsvärde är behovet av kunniga och ansvarstagande invånare som vid olyckor och kriser kan ta ett eget ansvar och även bidra med att ta ansvar för andra om kommunens egna resurser inte räcker till eller finns tillgängliga. Invånarnas ansvartagande, kunskaper och förmåga ska anpassas till kommunens hotbild. Samverkan med lokala och regionala medier kan effektivisera kommunikationen mellan kommunen och invånarna.”

Göran Lindmark, MSB, 2012.

I takt med att vi började konkretisera mål med denna satsning, tog vi även kontakt med  UR (Utbildnings Radion). Här hoppas vi på att kunna få till stånd ett samarbete, för att kunna utveckla idén med Vilda Hilda till sin fulla potential. UR beskriver själva sin verksamhet på följande sätt:

”UR är en del av svensk public service tillsammans med Sveriges Radio och SVT.  Vårt uppdrag är att producera och sända kunskapsprogram som breddar, kompletterar och förstärker det andra gör inom utbildningsområdet. Vi tar också ett särskilt ansvar för personer med funktionsnedsättning samt språkliga och etniska minoriteter. Vi driver Kunskapskanalen tillsammans med SVT och sänder även i SR:s och SVT:s kanaler. UR finansieras med radio-och tv-avgiften.
Nyckelordet för oss är att vi ska vara användbara. Det är något som genomsyrar allt vi gör, så att våra program kan användas från förskola till universitet och högskola. Vi arbetar för att ständigt utveckla vår tillgänglighet på nätet, så att UR.se blir ett ännu bättre stöd för lärare, elever, studenter och föräldrar.”

Hämtat från UR.se 2012-01-23

Nu väntar hårt jobb med att få med alla organisationer och på ett eller annat sätt involverade aktörer – hålla ihop laget och jobba hela vägen fram mot målet. Vi satsar högt men ödmjukt, och hoppas att våra eldsjälar i organisationerna (och de pengar vi har på kontot) ger bränsle nog att förverkliga drömscenariot.

Ovan beskrivna projekt är bara en del i arbetet med att kriskommunicera i vardagen.En stor del av arbetet med att förebygga olyckor och kriser ligger på kommunens axlar, men alla organisationer som samarbetar vid en större händelse måste jobba med bygga upp relationsskapande dialog med invånarna. Och det är en intressant fråga är hur man ska arbeta lokalt och regionalt för att skapa denna tillit och ge varandra stöd i processen. Mer om detta vid ett annat tillfälle.

/Martina

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s