Vad har vi för mål, och hur når vi dit?

Tillbaka till medborgarprojektet efter några dagars planering av vår kommande regionala krisövning.

Denna veckan hade jag ordnat ett möte tillsammans med Karin Hopstadius som jobbar med jämställdhet här på länsstyrelsen, Marit Wedérus som jobbar med beredskap i en av våra åtta kommuner, Carl Håkansson som jobbar på räddningstjänsten och Susanna Henningsson, som jobbar på räddningstjänsten med kommunikationsfrågor. Gruppen sattes samman efter Krissamverkan Kronobergs senaste nätverksmöte och  representanterna är alla personer som har ett stor intresse för frågan om den enskildes roll och ansvar vid kris. Jag vågar till och med påstå att de har ett brinnande engagemang – och det är nyckeln till att vi kommer att lyckas nå de mål vi sätter upp.

Möten, möte, möten. Ja, det är mycket möten. Men så länge övervägande del av dessa möten går att hålla på en nivå där arbete produceras och tiden effektiviseras ser jag definitivt arbetsformen som positiv. Jag tror att möten är myndighetens ord för teamwork – och det är ju guld! Under två timmar diskuterade vi, ifrågasatte, problematiserade, visualiserade och kom fram till några grundläggande utgångspunkter som vi vill arbeta vidare med.

Vi vill fortsätta arbeta med frågan inom Krissamverkan Kronoberg för att kunna få med olika aktörers perspektiv i frågan. Karin H kommer att fungera som vår ”jämställdhets-konsult” för att ge oss input om hur vi kan aktivt kan integrera ett jämställdhetsperspektiv i arbetet.

Att nå ut till alla berörda är självklart drömmen i den bästa av världar, men vi bör satsa på ett väl utformat budskap till en specifik grupp. En gedigen satsning med en hel plattform av kanaler som kompletterar varandra och passar målgruppens behov.  

Budskapet vi vill nå ut med, det mål som vill uppnås, är att tydliggöra roller och ansvar mellan det offentliga och den enskilde individen. ”Vi litar på dig”, ”Du är viktig”, ”Vi klarar oss inte utan dig” är alla slogans som passar in i det budskap som vill förmedlas. Men detta budskap måste balanseras på ett sätt som inte raserar myndighetsförtroendet och skapar obefogad oro. Om man kan förpacka detta, måla upp en tydlig spelplan och skapa ett klart ”kit” till våra samverkande aktörer – ja då är vi i mål. 

/Martina